Vinst i Sverigepremiären!

Ja, vad ska man säga efter ett sånt här lopp? Jag lyckades i den segerrusiga TV-intervjun återge loppet någorlunda bra men för att ta det från början så går vi till dagen före loppet.

Jag åkte efter tävlingen i Torsby skidtunnel, som inte gick särskilt bra för min del med en seg kropp, till Bruksvallarna där 15km klassiskt väntade på fredagen. De sedvanliga skidtesterna handlade för min del mest om att försöka bestämma mig för ifall jag skulle staka eller gå med fäste, där jag på kvällen till slut lutade åt att köra med det senare. Morgonen därpå vaknade vi till vind och snöfall och jag började luta mer åt att välja stakning igen, men efter att ha känt på skidorna bestämde jag mig för att gå med fäste då det kändes som att fästet inte utgjorde en allt för stor nackdel i glidpartierna. Som ni märker var det ett väldigt velande!

Med åtta minuter kvar till start träffar jag på Eddie Edström, nära vän ända sedan tiden på skidgymnasiet som hade gått i mål och sa helt övertygat att:

“Max, du ska staka idag!”

Eddie Edström

Jag får smått ångest över att jag inte gjort det valet men tar upp telefonen och ringer till en av vallarna och frågar om de kan göra iordning mina stakskidor. Det är nu sex minuter till start och mina skidor börjar pulvras samtidigt som jag byter till skatepjäxor och drar av mig överdragskläder. Får skidorna som inte hunnit “toppas” i handen 2 minuter innan start och springer iväg till stadion.

Adrenalinstinn och med kicken från stresspåslaget drar jag iväg och stakar upp för backen till första mellantiden där jag tar ledningen med sex sekunder. Nere vid stadion för första av fyra varvningar får jag höra att jag leder med 16 sekunder, tänker att jag antingen hört fel eller öppnat på tok för hårt.

Andra varvningen, ledning med 26 sekunder, skakar på huvudet och tror inte det är sant.

Tredje varvningen, ledning med 32 sekunder och jag börjar fatta, jag slåss om seger!

Fjärde varvningen kommer jag in och tror att jag har två varv kvar, får höra att jag leder med 20 sekunder vid passering 12km. Snabb uträkning och jag inser att jag är inte ska ut på näst sista men faktiskt slutvarvet och inte har något att spara på!

Kör med det jag har kvar och lyckas hålla emot starka slutforceringar från William Poromaa och Gustav Eriksson till en segermarginal på dryga sju sekunder. Efter loppet går allt i ett, intervjuer till höger och vänster och jag hinner knappt klä på mig innan det är dags för prisutdelning där jag står mest står och fryser.

Vill rikta ett stort TACK till min familj, alla ni som följer mig, mina sponsorer, Offerdals SK & Team Ramudden, den här segern delar jag med Er!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *