Vind i seglen

Sitter på Landvetter på väg hem efter en kortare vistelse i Göteborg, passade på att åka hit efter att Volkswagen Cup gått av stapeln i Ulricehamn under helgen. Efter att ha presterat riktigt svagt i skatedistans under förra säsongen har det visserligen gått bättre i år, men det har fortfarande lämnats en hel del i övrigt att önska. Ulricehamn bjöd in till både sprint och 15km individuellt i den fria stilen och mina förhoppningar låg främst på sprinten efter att jag tyckt att det lossnat på kortare intervaller i träning. Lördagen blev dock en dag att glömma, visserligen valde jag med facit i hand fel skidor, men det var bara för dåligt och avancemang till finalerna uteblev, efter en sån dag är man inte direkt hoppfull.

Gjorde ett ordentligt skidtest lördag kväll och kände mig trygg med de paren jag valde ut till dagen efter. Uppvärmingen innan loppet gav ingen toppkänsla men den här gången var det inte tal om att checka ut mentalt på något sätt, ville få till det och inte känna att man suttit i bil 100 mil förgäves. Starten för min del gick strax efter tolv och loppet var tämligen odramatiskt, hamnade i en mindre grupp tillsammans med Adam Gillman – som startade 30 före – och Petter Hedman från Umeå som startade ett varv innan mig, den senare blev för övrigt 7a för dagen. Var hela tiden närvarande och kunde kriga mig med de andra när jag själv inte kände mig stark och det hela slutade i en 14e placering. Mitt bästa resultat i distans i seniorsammanhang, bättre än jag någonsin åkt i klassiskt, inget jag trodde när jag i somras knappt kunde åka skate på grund av fotskador.

Men det har hänt mer än så i år, inledde tävlingsåret 2018 i Piteå där det var Skandinavisk Cup. Som vanligt knallhårt och världscupklass när man måste tampas med norskar, var riktigt sänkt fysiskt under mellandagarna men lyckades få ordning på kroppen till tävlingarna. Dock inte tillräckligt för att gå vidare i sprinten, 15km F gick ok, hade inga större förväntningar mer än att jag ville få ut det jag hade. Helgen avslutades med 30 tuffa kilometrar i en klassisk masstart som gick något över förväntan, det roligaste man kan säga om det loppet var att jag sista 100 metrarna lyckades ta mig om Petter Northug, kanske enda och sista chansen man hade att slå honom.

Efter det har det blivit en rad långlopp, tre för att vara exakt, seger i seedningsgrundande Vålådalen Classic Ski, en regelrätt “väggning” i Tåsjödalen och en lite sur andraplacering senast i Östersund Ski Marathon.

Nu till helgen är det långlopp igen, den här gången i Åsarna där det ser ut att bli knallhårt motstånd och jag går självklart för seger!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *